CENTRUM FÖR MEDICINSK TEKNIK OCH FYSIK

En fingervisning om distansrehabiliteringens utveckling

Olika former av vård och rehabilitering i hemmet har fått ett stort genomslag den senaste tiden. Nya tekniker gör det möjligt att både se och höra patienter som befinner sig långt borta. Nu kommer nästa steg i utvecklingen i och med ett Luleå-baserat projekt som arbetar fram metoder för att även kunna känna på patienter på distans.

Palpation kallas det, och är en undersökningsmetod som går ut på att känna efter symptom med fingrar och händer. Normalt sett utförs palpation därför under ett fysiskt möte mellan undersökare och patient. Lisbeth Eriksson har sin tjänst som sjukgymnast vid Sunderby Sjukhus, Norrbottens läns landsting och arbetar även på institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet. Hon ligger bakom projektet Undersökning genom palpation på distans och menar att det finns ett stort behov av att kunna genomföra den här typen av undersökningar även då patienten befinner sig på annan ort. Hennes arbete handlar i första hand om behandling och rehabilitering av axelskador, men Eriksson utesluter inte att tekniken i framtiden även kan komma att användas inom andra områden.

Idag åker många patienter hem för vidare rehabilitering eller sjukgymnastik på distans och får då med sig en utrustning, liknande en bärbar dator, för att med ljud och bild kunna kommunicera med sin terapeut.
”Det fungerar i regel väldigt bra” säger Eriksson, ”men vissa symptom och besvär kan vara svåra för patienten att beskriva och vi saknar då möjligheten att fysiskt kunna känna på axelns yta.”

Tanken med projektet är att man med hjälp av ett robotsystem kallat master- slave system ska kunna genomföra även palpation på distans, som ett komplement till den redan etablerade ljud- och bildkommunikationen. I praktiken skulle det fungera så att patienten får med sig slave-delen av roboten hem, i form av ett litet fingerliknande tillbehör som kopplas till den övriga utrustningen. Master- delen finns hos terapeuten som genom att röra sitt finger i en fingertuta, styr robotfingret. Patientens axelstruktur, med förhårdningar, spänningar och annat, avbildas sedan på en konstruerad axel hos terapeuten.
”Meningen är att vi då ska kunna upptäcka bland annat svullnader” förklarar Eriksson, ”inflammationer är ofta orsaken till smärta och med den här tekniken skulle vi kunna känna eventuella motstånd i muskeln med fingret.”

Det finns redan färdiga robotar på marknaden och Lisbeth Eriksson berättar att de tittar på olika modeller för att se om de kan möta projektets behov. Annars genomförs nu en omvärldsanalys där man tittar på tidigare undersökningar inom området, men där är underlaget magert.
”Det finns väldigt lite information” bekräftar Eriksson ”vi jobbar bland annat med att intervjua sjukgymnaster för att kartlägga betydelsen av palpering och skapa ett underlag att utgå från.”
För att kunna ta fram den optimala behandlingstekniken krävs att verkligen komma till kärnan av palperingens betydelse både för patient och terapeut.

Distansrehabilitering underlättar situationen för patienter som bor långt ifrån sjukhus eller vårdcentral. Gensvaret från personer med erfarenhet av sjukgymnastik i hemmet är oftast positivt, många upplever det som en psykisk fördel att få vara på hemmaplan under behandling. Undersökning på distans innebär också stora besparingar för hälso- och sjukvården bland annat i form av minskade resekostnader. Någon teknik liknande den som Erikssons team i Luleå nu arbetar på finns inte på marknaden. Utrustningen skulle därmed bli helt unik och underlätta vården för ett stort antal människor.