CENTRUM FÖR MEDICINSK TEKNIK OCH FYSIK

En chans för blinda att se känslor

Samtal mellan människor som befinner sig i samma rum innehåller mycket mer än bara ord. Studier visar att så mycket som 65 procent av informationen i en vardaglig konversation är icke-verbal. Så vilka sinnen används istället? Viss information om sinnestämning och nyanser i språket kan uppfattas genom tonfall och röstläge, men när det gäller förmågan att uppfatta och tolka en annan människas känslor är synen ovärderlig.

”Mitt mål, det jag vill göra är att hjälpa synskadade människor att bli en aktiv del av samhället.” Det säger Shafiq ur Réhman, doktorand som arbetar med projektet Taktil Video –Dator och kamera blir blindas ögon, som just nu pågår vid Umeå universitet. Syftet med projektet är att utveckla ett avancerat system där visuell information från en kamera omvandlas till känslomässig Braille-kod, så att blinda och synskadade personer kan uppfatta den del av den sociala samvaron de tidigare saknat. Kameran läser alltså av ansiktsuttryck och överför informationen till den synskadade i form av taktil stimulering från till exempel ryggstödet i en stol.

”Vi seende förstår nog inte hur beroende vi är av våra egna och andras känslor” säger Réhman, ”det är självklart för oss att se på den man pratar med och börjar han eller hon gäspa eller titta åt ett annat håll förstår vi att de är ointresserade och slutar prata. En blind person får inte den outtalade bekräftelsen på att någon lyssnar eller är uppmärksam och det är ett stort socialt handikapp.”
Projektet, som är nystartat, ska pågå i sex år men Réhman berättar att det redan finns prototyper. ”Vi har ett antal produkter som nästan är färdiga, men det finns ju ständigt plats för utveckling och förbättringar inom allt från mjukvara och elektronik till sensorer och själva stolen.”

För tillfället fokuserar man på kameramoduler. ”Vi vill få fram en miniatyrkamera som ryms i ett par glasögon av vanlig stortlek” berättar Réhman, ”kameran som används idag gör att glasögonen blir enorma.” Han berättar också att man jobbar på en sorts jacka som har sensorerna insydda i ryggen så att man inte blir beroende av att sitta i stolen. Dessutom finns en handhållen kamera, liknande en ficklampa, som den synskadade riktar mot personen han eller hon pratar med. Information från kameran kommer då i form av pulser från en platta i handtaget.

Sex olika känslor kan kameran identifiera, glädje, sorg, ilska, avsky, rädsla och förvåning. Réhman förklarar att systemet rättar sig själv om det uppstår oklarheter, att de avancerade algoritmer som ligger bakom tekniken kompenserar eventuella fel som kan förekomma.
Vissa tester har genomförts, men ännu inte med blinda och synskadade personer.
”De är ofta restriktiva när det gäller ny teknik och hjälpmedel” förklarar Réhman ”de vill smälta in i samhället, inte sticka ut som testpersoner för otympliga hjälpmedel som drar uppmärksamheten till dem. Därför vill vi utveckla tekniken först och erbjuda den sedan.”

Trots många positiva resultat står projektet inför ett antal utmaningar. Det handlar bland annat om hur den visuella informationen från kameran ska omvandlas till taktil form utan att förlora i detaljinformation. Ett annat problem är tidsfördröjning, man vill få datorn att arbeta i realtid så att den synskadade uppfattar ansiktsuttrycken direkt. Dessutom måste ett kodsystem för känslor utvecklas.
Inga lätta uppgifter, men Shafiq ur Réhman brinner för sin forskning. ”Känslor är enormt viktiga för verbal kommunikation och den här tekniken kan förändra livet för massor av människor” avslutar han.