I Sverige finns idag ca 350 000 diabetespatienter. Ungefär hälften av dessa drabbas av en sekundär sjukdom i form av nervskada, något som i värsta fall kan leda till amputation. Samtidigt som prognoser från världshälsoorganisationen WHO uppskattar en dubblering i antalet diabetesdrabbade till år 2035 arbetar man i Umeå med ett projekt för att i ett tidigare skede kunna detektera nervskador.
Docent Britta Lindholm-Sethson är projektledare och förklarar arbetet med icke-invasiva metoder att mäta hudförändringar.
”Vi gör mätningar på huden för att sedan analysera den insamlade datamängden och kunna relatera den till ett visst sjukdomstillstånd.” Metoden kan, förutom på diabetespatienter, tillämpas på personer med bland annat hudcancer, allergier, erytem och neuropati. Undersökningen görs med hjälp av en patenterad prob och projektets huvudmål är att utöka probens användningsområde inom både medicinsk och odontologisk forskning.
Mätning av hudförändringar går till så att man placerar proben mot huden och sedan skapar ett undertryck med hjälp av en pump. På så sätt kan man reproducerbart samla in en stor mängd information i form av olika vågspektra. Med hjälp av multivariat dataanalys, som är en statistisk metod som gör det möjligt att analysera stora mängder data utan att tappa specifik information, görs sedan en bedömning av de insamlade mätvärdena.
”Utifrån dessa olika spektra får man information om den specifika hudförändringen” säger Lindholm-Sethson. I dagsläget används såväl kombinationsproben som digital fotografering för analys och diagnostik av hudförändringar. Men förhoppningen är att en kombinationsprob i framtiden ska kunna ersätta övriga diagnosmetoder och på ett snabbt och säkert sätt kunna tillhandahålla de önskvärda mätvärdena. Både behovet och intresset för valideringen av mätproben som diagnosredskap är stort. Ett sådant instrument saknas i dag på marknaden, men uppskattningsvis finns ett behov av 10 000 stycken per år.
Inom projektet pågår även arbete med mätceller för kontroll av tandlagningsmaterial. När det uppstår sprickor i tandfyllningar kan bakteriehärdar samlas med svåra infektioner som följd. Här används impedansmätningar för att undersöka motståndet och hållbarheten hos olika lagningsmaterial. Den apparat som håller på att utvecklas har alla förutsättningar att bli ett bra hjälpmedel vid utveckling av tandlagningsmaterial på tandproteslaboratorier.
”Det här är ett annat jätteviktigt område” menar Lindholm-Sethson. Dåliga tandlagningar kan skapa enorma besvär för den drabbade.
”Samtidigt vill man ju att lagningsprocessen ska gå så snabbt som möjligt och provar därför olika sorters snabblim, vilka inte alltid håller som de ska. Genom att på förhand ta reda på vilka lagningsmaterial som håller eller inte kan man undvika mycket lidande” avslutar Lindholm-Sethson.
CMTF, c/o Tillämpad fysik och elektronik
Umeå universitet, 901 87 Umeå
Tel: +46 (0)90-786 96 38.
E-post: Britt Andersson.
